vi hade många fina låtar tillsammans. låtar vi sjöng tillsammans alla dessa kvällar som spenderades i bilen. vi kunde åka bara för åkandes skull, du höll min hand och sjöng. du älskade att åka bil, kvällens lugn och kärleken som fanns. ingenting finns kvar nu. Idag är en sån där dag då minsta lilla sak påminner mig om oss, och just idag spelades vår mest speciella låt på radion. jag försöker undvika till det allra största att behöva höra eller påminnas, just för att det gör så himla ont i hjärtat. jag får kallsvettningar, illamående, huvudet bara snurrar och varje liten del på min kropp gör ont av saknad. sedan vårt uppbrott har jag aldrig klarat av att lyssna på den, har försökt, men det är för känslomässigt. men just idag, så lyssnade jag på hela. lät diskborsten falla och satte mig på golvet mot köksbänken och bara lyssnade. hjärtklappningen kom och huvudet fick en tryckande känsla, tårarna brännande bakom ögonlocken, tills det brister inom mig. känslan av att någon greppade mitt hjärta och försökte slita det ut kroppen, våra år tillsammans snabbspolades i mitt huvud, alla våra minnen. tårarna rullade nerför min kind och det var längesedan ja tillät mig må på detta sätt. jag tappade hela kontrollen över min sorg över att ha förlorat dig i vår familj. även om jag alltid kommer ha en liten den av dig kvar i mitt liv är det inte tillräckligt, jag önskar så att saker och ting var anorlunda och att vi kunde ha en fungerande relation. jag saknar dig av hela mitt hjärta. du saknas hos oss varje dag som passerar, och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. dags att skrapa ihop mig själv ifrån golvet och komma på fötter. hela dagen är förstörd och kan bara hoppas på en bättre. men jag vet att när det blir såhär, så behöver jag min tid att läka. det är trots allt över, jag mår bra, stundvis. ibland kan jag inte skilja på om jag saknar dig eller helt enkelt bara någon annan att dela mitt liv med. jag älskar dig, mer ibland, mindre ibland. oftast som bara en vän. men när vår låt spelas orkar jag inte hålla den fasaden uppe, vår låt har för mycket minnen. minnen som finns där och får mig glad över den tid vi fick med dig, men som ändå gör så oerhört ont. tack för att du finns där för vår son iallafall, vad jag än säger är du en fantastisk pappa som M avgudar. ingen är perfekt och vi alla måste lära oss att acceptera det. trots det svåra har vi lyckats lösa det bra fram till idag, vi ska vara stolta över vår son som klarat av detta även. jag kommer aldrig kunna tacka dig tillräckligt för allt du gjort för oss, men jag hoppas du vet hur tacksam jag är. hur glad jag är över att du var min första stora kärlek och gav mig M. förlåt, men idag är just en sån där dag då det gör extra ont, annars mår jag bra.