Då Matteus kom till världen ♥
Det hela startade den 20 september 08 då jag gått 6 dagar över beräknad födsel.
Klockan var 11:00 då jag vaknade på lördag förmiddag. Kände av något jag trodde var kraftiga förvärkar, men när de kom tätt och höll i sig länge dröjde det inte fören jag förstod att värkarna startat. Gick då upp på toaletten och märkte att slemproppen hade lossnat. Att det verkligen var dags var svårt att förstå.. Något man gått och väntat på så länge händer helt plötsligt. Efter lite ombyte satte jag mig vid datorn och började att klocka värkarna, de kom med cirka 5 minuters mellanrum och höll i sig 40 till 50 sekunder. Erik vaknade inte förren ett tag efteråt och jag skojjade till lite och sa "det blir nog bebis idag" fast att jag inte riktigt kommit underfun med det själv :) Hans reaktion var väl inte riktigt vad jag väntat mig för han var så cool lugn, bara log och sa "okej". Hade mer väntat mig den reaktionen att han studsat upp ur sängen med panik ;) Mitt under värkarna fick jag för mig att jag var tvungen att åka till barnenshus, aminingsbh, amninginlägg och bebis första snutte/gose var ju så klart tvungen att inhandlas! Efter lite stök kom vi iväg och när vi väl var framme ångrade jag mig djupt att vi åkt, att gå med värkar och hitta rätt storlek på amningsbh är inget jag rekomenderar till någon :) Väl hemma tyckte Erik att jag skulle ringa till förlossningen då värkarna blivit ännu kraftigare. Det tog mig ett tag att ringa rätt, vet inte hur många gången jag vart kopplad av förvirrade tanter. De på förlossningen ville att vi skulle komma in på en gång då jag berättade att det varit lite blod i samband med slemproppen. Såklart ville jag duscha innan så Erik vart sur och tyckte jag var tjurig :) väl uppe på förlossningen satte de CTG på magen för att se så att allt var ok med den lille vilket det var, hjärtat slog jätte fint. Under den timmen jag låg där så avstannade värkarna emellanåt, barnmorskan vart fundersam och trodde det endast var lite kraftigare förvärkar men beslöt sig ändå att känns om jag öppnat mig något. Det visade sig att jag var öppen 4 cm redan. Just det ögonblicket vart jag så rädd, hela jag skakade av rädsla blandat med glädje. En väldigt svår känsla att beskriva.. Rädslan för att föda barn och bli förälder, glädje att få barn och bli förälder. Klockan 16:40 vart vi inskriven och fick komma in till ett förlossningsrum, jag satt och gungade mellan värkarna medans Erik satt och såg så lugn och harmonisk ut, om han bara visste hur ont jag hade! Mellan klockan 16:40 och 18:30 hade jag öppnat mig ytterligare 2 cm, värkarna var ännu mer påtagliga och Erik fick börja massare över höfterna då jag stod och gungade härligt för att minska smärtan. Testade att ha varm vetepåse vid magen vilket inte funkade, fick testa att hänga över en sacksäck vilket var ännu mindre hjälpsamt. mellan 18:30 och 19:30 vart det paus, värkarna stannade av och jag passade på att vila, Erik åkte iväg för att lämna bilen hemma och handla mat åt sig själv, jag fick hemsk sjukhusmat! Då vattnet ej gått ännu ville de skicka en läkare för att ta hål på hinnorna så att värkarna skulle starta igen, men jag vägrade tills att Erik kom tillbaka. Jag hade aldrig klarat det själv, för när de väl tog hål på hinnorna tog det inte lång stund innan värkarna vart så kraftiga så jag knappt kunde stå upp utan stöd. De frågade om jag ville ha lustgas i den stunden och jag tackade glatt ja medans barnmorskan förklarade hur jag skulle använda den. Jag gjorde som hon sa, men inte hände något... Trodde det var helt hopplöst, allt gott jag hade hört om lustgas försvann i ett ögonblick. mellan 19:30 och 21:30 hade jag öppnat mig ytterligare 2 cm, var nu öppen 8 cm totalt och hade förfäligt ont med en lustgas som ej tycktes fungera för mig, ryggmärgsbedövning lät inte speciellt frestande då jag är livrädd för sprutor så jag höll ut, gungade och massage från Erik. Barnmorskan pratade om att ta kort var det enda jag minns från den här tiden, hon bad mig le då och då mitt mellan värkarna, och när jag tittar på korten idag från förlossningen så är det en ganska så härlig känsla ändå att hon angagerade sig. Jag skulle då aldrig fått för mig att knäppa några kort i det skedet :P. Mellan 21:30 och 23 stannade värkarna ytterligare ett tag, antagligen för att barnmorskan som avlöste den första barnmorskan vid 22 lärde mig hur lustgasen fungerade på riktigt, jag var i himmelriket. Allt snurrade och allt lät roligt, men bebis tyckte det inte var lika roligt. Han började bli stressad och kunde ej tränga ner i bäckenet ordentligt så barnmorskan fick hjälpa lite på traven. Tro mig, det var den värsta smärta jag någonsin känt! Hon slet och drog i hela nedre regionen på mig, det kändes som att hon försökte slita loss hela underlivet. För att få igång värkarna igen envisades de med värkstimulerande, livrädd som jag är för sprutor grinade jag och ville bara försvinna ur rummet då de satte in kanylen i handleden. Det började värka snabbt och än en gång var det hela på gång igen. Lustgasen tog ej bort all smärta, men den hjälpte mycket. Det gällde att vara försiktig så man ej började må illa. Men vem tror ni tog det försiktigt? Inte jag iallafall :) Jag har fått höra att jag yrat och mått illa nu i efterhand, spydde dock aldrig men hade fått en spypåse för säkerhetens skull. från 23:30 så gick allt uppför, kommer inte ihåg nästan någontin mer än att jag hade ordentligt ont och höll lustgasen med en säkerhand, barnmorskan hade bett mig lugna mig med lustgasen men jag hade fnäst och sagt nej.. Något vi kan skratta gott åt idag :) Klockan 00:30 började krystvärkarna, värkarna alla sagt varit sköna och befriande, men de var de minst sagt inte för mig! Jag fick ej börja krysta på en gång då bebis ej trängt ner ordentligt och än en gång skulle barnmorskan hjälpa på traven, jag hade lust att slita skallen av människan bokstavligt talat! Jag stod upp då min mamma sagt att det var skönast att föda så, men det tog på krafterna, så efter 30 min ståendes med krystvärkar bad jag om att få ligga, men ej i gynställning. Fick ligga på sidan vilket var så härligt, Erik satt och baddade min panna med kall handduk, och berömde massor. Äntligen fick jag börja krysta och de bad mig lägga undan lustgasen ett tag vilket jag vägrade, barnmorskan hade tydligen i smyg dragit ner så det endast var syre i masken under tiden, något jag aldrig märkte :P Efter några krystvärkar så frågade de om jag ville känna på huvudet, att känna att han snart var ute gav mig verkligen ännu mer fokus och energi. På nästa krystvärk tog jag i allt jag hade och jag kände hur något slank ur mig, en underlig känsla, men så härlig. Så fort jag fick lilla bebis upp på bröstet så försvann all smärta och det enda jag kände var glädje, Erik stortjöt av lycka och likaså jag, jag vet inte hur mångra gånger vi tittade, log och kysste varandra under den lilla stund som var, en mäktig känsla jag skulle villja känna om, om och om igen! Klockan 01:36 21 september 08 föddes vår lilla son, med framstupa kronbjudning och ena armen som en liten superman, navelsträngen var runt halsen men inget han tog skada av. 51 cm och 3790 gram kärlek! Det första han gjorde var att bajsa ner både mig och Erik, men vi kunde inte brytt oss mindre :) Efter vägning, mätning, tvätt och lite kläder så var det dags för mig att sys, medans fick jag som tur ha lustgasen, det gjorde att allt gick så mycket fortare.. Jag hade frågat flera gånger om det var klart när hon precis hade börjat :) Så jag lade ifrån mig den för att vara lite mer medvetande. Erik satt i stolen och sov med bebis på bröstet, en syn som än i dag fyller mig med lycka då jag tittar tillbaka på korten. En så trött pappa, men stolt enda ut i tåspetsarna! Efter lite vila fick vi god fika och fick njuta av bara varandras närhet. Vi hade tur att få ett familjerum så att Erik fick sova med oss, jag fick gå och duscha en sväng medans killarna myste på. Erik åkte iväg hem för att byta kläder och hämta lite annat. Bebis var duktig att ta bröstet på en gång, vilket underlättade mycket! Hela natten låg jag och tittade på det lilla underverket, jag hade för mycket adrenalin i kroppen för att kunna sova. Erik däremot var trött, han sov skönt :) Och likaså bebis. Redan samma dag ville jag gärna åka hem, sjukhus är något jag avskyr.. Men de ville att vi skulle stanna en natt extra eftersom bebis endast hade 2 av 3 kärl i navelsträngen så de ville se att han kissade/bajsade ordentligt. Som tur fick även Erik sova en extra natt. Dagen efter skulle vi få åka hem, vilket kändes så skönt. Erik åkte och hämtade bilbarnstol medans jag gjorde oss iordning, de första små kläderna jag köpt fick jag äntligen sätta på .. Lycka :) Vi hade en skön första dag från förlossning/BB hemma hos Eriks mamma, middagslyx och massa bebismys!
Under graviditeten så kom aldrig jag och Erik fram till ett fint pojknamn vi båda gillade, men jag hade pratat med min kusin Nina och hon lovade att skicka sms med namnförslag då vi låg på förlossningen. Därav kom namnet Matteus till. Både jag och Erik fastnade För det på en gång, det roliga är att vi inte visste att det var dagens namnsdag heller :) Så nu har lillkillen både födelsedag och namnsdag samma dag.
Jag är så lycklig, jag älskar dig Erik och vår son!
Matteus, första dygnet utanför magen ♥
Klockan var 11:00 då jag vaknade på lördag förmiddag. Kände av något jag trodde var kraftiga förvärkar, men när de kom tätt och höll i sig länge dröjde det inte fören jag förstod att värkarna startat. Gick då upp på toaletten och märkte att slemproppen hade lossnat. Att det verkligen var dags var svårt att förstå.. Något man gått och väntat på så länge händer helt plötsligt. Efter lite ombyte satte jag mig vid datorn och började att klocka värkarna, de kom med cirka 5 minuters mellanrum och höll i sig 40 till 50 sekunder. Erik vaknade inte förren ett tag efteråt och jag skojjade till lite och sa "det blir nog bebis idag" fast att jag inte riktigt kommit underfun med det själv :) Hans reaktion var väl inte riktigt vad jag väntat mig för han var så cool lugn, bara log och sa "okej". Hade mer väntat mig den reaktionen att han studsat upp ur sängen med panik ;) Mitt under värkarna fick jag för mig att jag var tvungen att åka till barnenshus, aminingsbh, amninginlägg och bebis första snutte/gose var ju så klart tvungen att inhandlas! Efter lite stök kom vi iväg och när vi väl var framme ångrade jag mig djupt att vi åkt, att gå med värkar och hitta rätt storlek på amningsbh är inget jag rekomenderar till någon :) Väl hemma tyckte Erik att jag skulle ringa till förlossningen då värkarna blivit ännu kraftigare. Det tog mig ett tag att ringa rätt, vet inte hur många gången jag vart kopplad av förvirrade tanter. De på förlossningen ville att vi skulle komma in på en gång då jag berättade att det varit lite blod i samband med slemproppen. Såklart ville jag duscha innan så Erik vart sur och tyckte jag var tjurig :) väl uppe på förlossningen satte de CTG på magen för att se så att allt var ok med den lille vilket det var, hjärtat slog jätte fint. Under den timmen jag låg där så avstannade värkarna emellanåt, barnmorskan vart fundersam och trodde det endast var lite kraftigare förvärkar men beslöt sig ändå att känns om jag öppnat mig något. Det visade sig att jag var öppen 4 cm redan. Just det ögonblicket vart jag så rädd, hela jag skakade av rädsla blandat med glädje. En väldigt svår känsla att beskriva.. Rädslan för att föda barn och bli förälder, glädje att få barn och bli förälder. Klockan 16:40 vart vi inskriven och fick komma in till ett förlossningsrum, jag satt och gungade mellan värkarna medans Erik satt och såg så lugn och harmonisk ut, om han bara visste hur ont jag hade! Mellan klockan 16:40 och 18:30 hade jag öppnat mig ytterligare 2 cm, värkarna var ännu mer påtagliga och Erik fick börja massare över höfterna då jag stod och gungade härligt för att minska smärtan. Testade att ha varm vetepåse vid magen vilket inte funkade, fick testa att hänga över en sacksäck vilket var ännu mindre hjälpsamt. mellan 18:30 och 19:30 vart det paus, värkarna stannade av och jag passade på att vila, Erik åkte iväg för att lämna bilen hemma och handla mat åt sig själv, jag fick hemsk sjukhusmat! Då vattnet ej gått ännu ville de skicka en läkare för att ta hål på hinnorna så att värkarna skulle starta igen, men jag vägrade tills att Erik kom tillbaka. Jag hade aldrig klarat det själv, för när de väl tog hål på hinnorna tog det inte lång stund innan värkarna vart så kraftiga så jag knappt kunde stå upp utan stöd. De frågade om jag ville ha lustgas i den stunden och jag tackade glatt ja medans barnmorskan förklarade hur jag skulle använda den. Jag gjorde som hon sa, men inte hände något... Trodde det var helt hopplöst, allt gott jag hade hört om lustgas försvann i ett ögonblick. mellan 19:30 och 21:30 hade jag öppnat mig ytterligare 2 cm, var nu öppen 8 cm totalt och hade förfäligt ont med en lustgas som ej tycktes fungera för mig, ryggmärgsbedövning lät inte speciellt frestande då jag är livrädd för sprutor så jag höll ut, gungade och massage från Erik. Barnmorskan pratade om att ta kort var det enda jag minns från den här tiden, hon bad mig le då och då mitt mellan värkarna, och när jag tittar på korten idag från förlossningen så är det en ganska så härlig känsla ändå att hon angagerade sig. Jag skulle då aldrig fått för mig att knäppa några kort i det skedet :P. Mellan 21:30 och 23 stannade värkarna ytterligare ett tag, antagligen för att barnmorskan som avlöste den första barnmorskan vid 22 lärde mig hur lustgasen fungerade på riktigt, jag var i himmelriket. Allt snurrade och allt lät roligt, men bebis tyckte det inte var lika roligt. Han började bli stressad och kunde ej tränga ner i bäckenet ordentligt så barnmorskan fick hjälpa lite på traven. Tro mig, det var den värsta smärta jag någonsin känt! Hon slet och drog i hela nedre regionen på mig, det kändes som att hon försökte slita loss hela underlivet. För att få igång värkarna igen envisades de med värkstimulerande, livrädd som jag är för sprutor grinade jag och ville bara försvinna ur rummet då de satte in kanylen i handleden. Det började värka snabbt och än en gång var det hela på gång igen. Lustgasen tog ej bort all smärta, men den hjälpte mycket. Det gällde att vara försiktig så man ej började må illa. Men vem tror ni tog det försiktigt? Inte jag iallafall :) Jag har fått höra att jag yrat och mått illa nu i efterhand, spydde dock aldrig men hade fått en spypåse för säkerhetens skull. från 23:30 så gick allt uppför, kommer inte ihåg nästan någontin mer än att jag hade ordentligt ont och höll lustgasen med en säkerhand, barnmorskan hade bett mig lugna mig med lustgasen men jag hade fnäst och sagt nej.. Något vi kan skratta gott åt idag :) Klockan 00:30 började krystvärkarna, värkarna alla sagt varit sköna och befriande, men de var de minst sagt inte för mig! Jag fick ej börja krysta på en gång då bebis ej trängt ner ordentligt och än en gång skulle barnmorskan hjälpa på traven, jag hade lust att slita skallen av människan bokstavligt talat! Jag stod upp då min mamma sagt att det var skönast att föda så, men det tog på krafterna, så efter 30 min ståendes med krystvärkar bad jag om att få ligga, men ej i gynställning. Fick ligga på sidan vilket var så härligt, Erik satt och baddade min panna med kall handduk, och berömde massor. Äntligen fick jag börja krysta och de bad mig lägga undan lustgasen ett tag vilket jag vägrade, barnmorskan hade tydligen i smyg dragit ner så det endast var syre i masken under tiden, något jag aldrig märkte :P Efter några krystvärkar så frågade de om jag ville känna på huvudet, att känna att han snart var ute gav mig verkligen ännu mer fokus och energi. På nästa krystvärk tog jag i allt jag hade och jag kände hur något slank ur mig, en underlig känsla, men så härlig. Så fort jag fick lilla bebis upp på bröstet så försvann all smärta och det enda jag kände var glädje, Erik stortjöt av lycka och likaså jag, jag vet inte hur mångra gånger vi tittade, log och kysste varandra under den lilla stund som var, en mäktig känsla jag skulle villja känna om, om och om igen! Klockan 01:36 21 september 08 föddes vår lilla son, med framstupa kronbjudning och ena armen som en liten superman, navelsträngen var runt halsen men inget han tog skada av. 51 cm och 3790 gram kärlek! Det första han gjorde var att bajsa ner både mig och Erik, men vi kunde inte brytt oss mindre :) Efter vägning, mätning, tvätt och lite kläder så var det dags för mig att sys, medans fick jag som tur ha lustgasen, det gjorde att allt gick så mycket fortare.. Jag hade frågat flera gånger om det var klart när hon precis hade börjat :) Så jag lade ifrån mig den för att vara lite mer medvetande. Erik satt i stolen och sov med bebis på bröstet, en syn som än i dag fyller mig med lycka då jag tittar tillbaka på korten. En så trött pappa, men stolt enda ut i tåspetsarna! Efter lite vila fick vi god fika och fick njuta av bara varandras närhet. Vi hade tur att få ett familjerum så att Erik fick sova med oss, jag fick gå och duscha en sväng medans killarna myste på. Erik åkte iväg hem för att byta kläder och hämta lite annat. Bebis var duktig att ta bröstet på en gång, vilket underlättade mycket! Hela natten låg jag och tittade på det lilla underverket, jag hade för mycket adrenalin i kroppen för att kunna sova. Erik däremot var trött, han sov skönt :) Och likaså bebis. Redan samma dag ville jag gärna åka hem, sjukhus är något jag avskyr.. Men de ville att vi skulle stanna en natt extra eftersom bebis endast hade 2 av 3 kärl i navelsträngen så de ville se att han kissade/bajsade ordentligt. Som tur fick även Erik sova en extra natt. Dagen efter skulle vi få åka hem, vilket kändes så skönt. Erik åkte och hämtade bilbarnstol medans jag gjorde oss iordning, de första små kläderna jag köpt fick jag äntligen sätta på .. Lycka :) Vi hade en skön första dag från förlossning/BB hemma hos Eriks mamma, middagslyx och massa bebismys!
Under graviditeten så kom aldrig jag och Erik fram till ett fint pojknamn vi båda gillade, men jag hade pratat med min kusin Nina och hon lovade att skicka sms med namnförslag då vi låg på förlossningen. Därav kom namnet Matteus till. Både jag och Erik fastnade För det på en gång, det roliga är att vi inte visste att det var dagens namnsdag heller :) Så nu har lillkillen både födelsedag och namnsdag samma dag.
Jag är så lycklig, jag älskar dig Erik och vår son!
Matteus, första dygnet utanför magen ♥
Kommentarer
Postat av: Sofie
Vad roligt att läsa, Evelina!
Man blir nästan lite tårögd. Det låter ont, men mysigt =)
Postat av: Fiie
Nu blir jag både tårögd och stolt. Jag saknar dig så förbannat mycket. Hoppas jag kan komma upp någon helg. Tack för du delade med dig av den där berättelsen, det var otroligt mysigt att läsa. :)
Postat av: Mimmi
Förlåt men jag kan fortfarande inte låta bli att fnissa lite åt dig när du får för dig att inhandla bebisgrejer mitt i alltihopa! Söt! hihi! =)
Hälsa Erik å pussa Matte från mig!
Trackback